ett tag sedan..
jag skrev. Det har varit lite deppigt här hemma. Hade planerat att jag skulle börja jobba denna veckan men blev dålig i måndags igen, sov hela dagen. Igår skulle jag stressa iväg till BM och sen jobb men trillade ihop (?) två gånger innan jag kom iväg.. Hos BM såg vi att järnvärdet hade sjunkit från 109 till 101 på en vecka trots att jag äter järntabletter. Riktigt jobbigt. Så nu har det gått för långt. Jag måste acceptera - jag är inte frisk och blir inte det genom att tvinga mig upp till jobb ena dagen och kollapsa den andra.
Nu blir det till att fylla i en massa papper och hoppas att fsk godkänner min sjukskrivning så jag får pengar att leva för.. Ska iväg till läkaren på fredag och då prata om sjukskrivning m.m.
Igår hos BM fick jag lyssna på Julians hjärtljud. Det låter som ett riktigt hjärta nu, 140 (slag i minuten tror jag) vilket var kärnfriskt! Känns skönt att någon av oss mår bra iallafall!
Igårkväll låg jag med kramper i magen, kändes precis som jag skulle få en matförgiftning (oh no) och Julian gjorde det inte bättre. Han låg och bökade och sparkade i nästan två timmar och det kändes som han klämde till min magsäck. Usch, han börjar bli stor nu och rör sig väldigt starkt.
Jag förväntar mig en muskelknutte när han kommer ut.. ;)
Men vännen! Stackars dig, det är absolut inte roligt att må dåligt! Jag hoppas att du blir bättre snart, och givetvis så hoppas jag att försäkringskassan godkänner din sjuksrivning så att du inte tröttar ut dig. Och att du inte förstör dig själv de sista månanderna med att kalopsa hela tiden.
Massa kramar!
Kajsa
