galet väntande
Måndag 22/3 kl: 06:21
Det är ett ganska galet och intensivt väntande som just nu pågår. först ska man vara beredd på att bebis kommer 4 veckor för tidigt och sen ska man vänta 3 veckor efter bräknat förlossningsdatum. 3 VECKOR! inte konstigt att man blir galen. Jag menar, tänk själv om du som inte gravid skulle väntat 7 veckor på den mest livsomvälvande händelsen i hela ditt liv, du ska vänta i 7 veckor på den största glädjen du någonsin kommer att uppleva. Men det värsta är att detta kan hända närsomhelst under 7 veckor, men du vet inte när.
Inte konstigt att hela ens liv cirkulerar kring de första tecknen, alla ens tankar cirkulerar kring det.
Det är konstigt, nu innan att man aldrig har sett fram emot förlossningen mer än något annat. En tidpunkt där man känner den största smärtan i hela ens liv. Men ändå ser man fram emot det och välkomnar det med ett leende.
Det är jobbigt att vänta. Att liksom förklara för alla varenda dag att nej, han har inte kommit än. Till och med min sambo börjar bli lite otålig nu och jag får nästan bortförklara hans sena sons ankomst, och skylla på mig själv.
Man är så trött på detta nu, trött på att vara gravid och alla de krämporna som följer med. Men det svåra att hantera är den psykiska pressen av att inte veta när, hur eller var.
Men jag är inte bitter! Har haft sammandragningar sen halvfem, ungefär varje kvart. Men de blir inte värre än så.. Inte intensivt eller ont. Både jag och Julians pappa har tippat på att ungen kommer födas på vägen till BB. För vi kommer inte att förstå när det väl är på gång, eller inte kunna acceptera det, eftersom vi har fått så många förvarningar som inte gjort någon nytta.
Det är ett ganska galet och intensivt väntande som just nu pågår. först ska man vara beredd på att bebis kommer 4 veckor för tidigt och sen ska man vänta 3 veckor efter bräknat förlossningsdatum. 3 VECKOR! inte konstigt att man blir galen. Jag menar, tänk själv om du som inte gravid skulle väntat 7 veckor på den mest livsomvälvande händelsen i hela ditt liv, du ska vänta i 7 veckor på den största glädjen du någonsin kommer att uppleva. Men det värsta är att detta kan hända närsomhelst under 7 veckor, men du vet inte när.
Inte konstigt att hela ens liv cirkulerar kring de första tecknen, alla ens tankar cirkulerar kring det.
Det är konstigt, nu innan att man aldrig har sett fram emot förlossningen mer än något annat. En tidpunkt där man känner den största smärtan i hela ens liv. Men ändå ser man fram emot det och välkomnar det med ett leende.
Det är jobbigt att vänta. Att liksom förklara för alla varenda dag att nej, han har inte kommit än. Till och med min sambo börjar bli lite otålig nu och jag får nästan bortförklara hans sena sons ankomst, och skylla på mig själv.
Man är så trött på detta nu, trött på att vara gravid och alla de krämporna som följer med. Men det svåra att hantera är den psykiska pressen av att inte veta när, hur eller var.
Men jag är inte bitter! Har haft sammandragningar sen halvfem, ungefär varje kvart. Men de blir inte värre än så.. Inte intensivt eller ont. Både jag och Julians pappa har tippat på att ungen kommer födas på vägen till BB. För vi kommer inte att förstå när det väl är på gång, eller inte kunna acceptera det, eftersom vi har fått så många förvarningar som inte gjort någon nytta.
Kommentarer
Trackback
