Julmiddagen

Gårdagen blev delvis mycket mysig! Fixade till mig, och kände för en gångs skull att jag faktiskt hade lyckats bra (: Under hela min graviditet har jag inte känt att jag varit fin nog någonsin. Så det har lixom inte känts lönt att fixa till sig. R har blivit van vid joggingbrallor och en stor t-shirt ;) Träffade J på stan för en fika och lite shopping. Handlade en jättefin grålila tunika som passade perfekt till min stora mage, ett svart (efterlängtat) mammalinne och ett rött nagellack. Sen satt vi i ett par timmar o fikade på espresso och snackade om allt och inget.


Såhär såg jag ut igår, minus de creepyiga ögonen ;)

Blev sen upphämtad av R för att ta tåget till Hbg. Vi åt julmiddagen på Svea. Väldigt dumt val. Att sitta i en trång lokal med en massa värme och ingen luft, samt en massa lukter av julmat samtidigt som golvet under sig gungade.. Med min dåliga balans och graviditeten var det ingen bra kombination.. Men det var god mat, med lite mindre gott sällskap. En sak som kan göra mig flyförbannad är.. Jag har varit sugen på vin hur länge som helst och sett fram emot ett alkoholfritt alternativ under julmiddagen. Men denna liksom alla andra restauranger vi har varit på, har inget sådant. Dumt, väldigt dumt. Funderar på att göra någon sorts demonstration för oss som inte dricker alkohol. Jag menar, vill vi verkligen dricka juice till en god middag? Hmpf.

 Vi gick sedan vidare till marina plaza där jag fick en urgod alkoholfri drink. Det blev (efter mycket övertalning) en kasedans med R till Elvislåtar. det var ganska mysigt minus R:s taktkänsla.

Fick en liten tankeställare igår. Bara för att jag är på smällen blir jag behandlad så annorlunda än tidigare. Nästan som en spetälsk. Fick det konstaterat igår hur synd det var om mig att jag inte kunde dricka (eller enligt dom att jag inte hängde med i snacket) på grund av graviditeten. Blev även åsidosatt eftersom jag inte uppskattade att vissa samtalsämnen bara maldes om och om igen. Fick även konstaterat att när barnet väl har kommit, då minnsann kan jag ha kul igen. Hallå? Inte konstigt att man till slut satt tyst som en mus och bara önskade sig därifrån. Så när våra middagskompanjoner hade kollat fel på tåget så vi skulle ha stått och väntat på knutan i en timme till fick jag nästan ett slaganfall. Sängen var väldigt efterlängtad när vi väl kom hem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0