Tre dagar gammal!
Julian är nu tre dagar gammal. Kan inte förstå det, känns som vi har haft han i flera veckor. Tre dagar, det är liksom inte så mycket..
Natten var jobbig, han hade ont i magen och vi visste inte vad vi skulle göra. Fick ont i hela magen och fick feberfrossa när han skrek som han gjorde. det såg ut som han skulle vända sig ut och in. Hemskt att se och inte kunna göra något åt. Vi provade allt, mat, byte, rap, sida, rygg, mage. Skrik i tio minuter, mat, sömn i en timme sen skrik igen. Till slut så lade vi oss tillsammans alla tre i sängen med R:s lillfinger i Julians mun. Perfekt. Lugnt.. Sömn i tre timmar.
Mat klockan åtta sen sov vi alla i sofforna nere i vardagsrummet till klockan blev elva. Jag hann tvätta upp lite kläder och grejor. Så mycket som blir nerspytt/nerbajsat/nermjölkat. Helt otroligt mycket tvätt.
Far och son på förmiddagslur i soffan
Tuttarna är nu gigantiska.. Spänner och ont som satan gör dom.. Har fått pumpa idag, verkar som jag får fortsätta göra det till lilleman kan äta tillräckligt mycket. Han har ätit nästan varannan timme idag, galet. Äter och fiser mycket.
Sen packade vi på Julian en massa kläder (förberedelserna för detta tog flera timmar) för att ta vår första promenad.
Påpälsad krabat
Vi hälsade på R:s farmor och farfar, Julian fick en liten present. Sen gick vi inom J så hon fick träffa honom för första gången. Kändes lite surrealt att komma ut, har varit hemma i några dagar nu och klippt banden från omvärlden. Känns inte som man kommer få tillbaka den sociala förmågan när ett litet barn är med :P
R gick och drog vagnen så stolt och Julian sov hela tiden, han gillade nog det!
Sen träffade vi upp mami och gick hem för lite farmor-Julianmys. Vi hade även fått hem blommor från moster, man och kusin! Helt otroliga blommor, en miniliten bukett och en stor bukett som satt ihop i ett blått band. Så fint!
Man får inte mycket gjort om dagarna. Allt tar så jädrans lång tid. Kommer på vad jag ska göra, och timmen efter ungefär kan jag slutföra det. Inte alls som man är van vid annars. Alla tankar är slöa och allt man gör tar så lång tid. Haft lite ångest hela dagen inför natten. Vet inte varför. men det känns så otroligt hjälplöst när man inte kan trösta sitt barn. Och då skriker han ändå bara i typ tio minuter åt gången. massa nya känslor har kommit upp idag. nästan livrädd inför min egen kapacitet, eller brist på kapacitet.
Man älskar de mysiga stunderna men fruktar gråt.
Det känns igen! Jag klarade Vanessas skrik bra i början men ju fler dagar hennes magont fortsatte i, desto mer kände jag att jag blev uppgiven. Just eftersom att man inte kan hjälpa dem. Dock brukar dem gilla att ligga på magen på ens arm. Förstår du hur jag menar? Då kan man samtidigt massera magen försiktigt med den andra armen. Även att värma en tvättlapp och lägga på magen gör att magen slappnar av eller att stryka dem på magen följsamt med tarmen. Då hjälper man deras mage att komma igång. Dock i slutändan finns det inte jätte mycket att göra eftersom att knipen trots allt finns kvar. Man kan underlätta lite men det är allt. Vi får trösta oss med att det betyder att deras mage är på gång och det är positivt. :)
Skönt att han gillar att sova i vagnen. Då kan ni lägga honom där och bege er ut om han har magknip under dagen så slocknar han. Vanessa vaknar om vagnen står still så när jag fikat har jag fått sitta och vagga henne hela tiden. Haha!
En sån sötnos han är! Det är så underbart med dessa små, man blir helt förälskad direkt... Ren lycka! :)
Barnen bara trillar in :)
Fick precis reda på att kristoffer och Madde. Kristoffer är jag Morbror till har fått en liten flicka som skall hetta Mollie.
Vet så lite om det ännu men hon har nog fötts på dagen under Lördagen.
