bitar på plats
Kom iväg till jobb vid tiotiden, jobbat i fyra timmar, ganska lagom. Fick gå genom min mail (säker 100 nya medd). Fick många roliga, lätta arbetsuppgifter som jag kunde ta med mig hem och göra resten av veckan. Det blir nog lite mer jobb än 25% men så länge jag slipper asa mig upp från soffan och göra dom så funkar det riktigt bra. Ska bli så kul att ha saker att göra som känns viktiga, att jag åstadkommer något. Min home-shopping under sjukskrivningen började gå lite utför.. Därför känns det som bitarna har fallit på plats nu.
Det var kämpigt idag, fick brottas med hjärtklappning på väg till jobb och en total utmattning på kontoret. Trodde faktiskt inte att jag skulle känna av järnbristen idag, det blev en liten besvikelse.
Men det räcker med lite vilja och mental omboning för att klara det.
Julians dag har varit väldigt innehålleserik. Han fick följa med på det gungande tåget, lyssna på alla röster runtomkring och sparka loss så fort mamma satte sig ner i kontorsstolen. Han fick även sin fot kittlad av mamma när han stretade ut den genom magen. Efter maten blev han lite lugnare några minuter men under resan hem fick livmodern en sammandragning som han inte gillade. Han fick mycket mindre plats vilket han blev irriterad på så därför sparkade han så mycket så att hans boplats skulle bli större. Nu ligger han och sparkar ikapp med ljudet av tangenterna.. Snart kommer pappa hem och pussar på honom. Inatt ska han få vaggvisor sjungna för sig för att han förhoppningsvis ska kunna somna lättare.
Svar på kommentarer:
Madde:
Tack för dina fina kommentarer och dina tips. Känns jätteskönt att höra hur det var från någon annan (att du kommer ihåg graviditeten så bra!) Nej sådana finurliga tips såsom att sjunga för honom har vi aldrig fått från BM, och det är sånt man vill höra! När vi satt i väntrummet igår så kom en annan BM och ropade upp en kvinna, direkt när hon ställde sig upp sa BM: "men gud vilken fin mage du har!". Då kände jag att jag nog skulle byta. Delvis för att få stöttning och raka svar på det man frågar utan ett: "det är så det ska va när man är gravid!".
Det var kämpigt idag, fick brottas med hjärtklappning på väg till jobb och en total utmattning på kontoret. Trodde faktiskt inte att jag skulle känna av järnbristen idag, det blev en liten besvikelse.
Men det räcker med lite vilja och mental omboning för att klara det.
Julians dag har varit väldigt innehålleserik. Han fick följa med på det gungande tåget, lyssna på alla röster runtomkring och sparka loss så fort mamma satte sig ner i kontorsstolen. Han fick även sin fot kittlad av mamma när han stretade ut den genom magen. Efter maten blev han lite lugnare några minuter men under resan hem fick livmodern en sammandragning som han inte gillade. Han fick mycket mindre plats vilket han blev irriterad på så därför sparkade han så mycket så att hans boplats skulle bli större. Nu ligger han och sparkar ikapp med ljudet av tangenterna.. Snart kommer pappa hem och pussar på honom. Inatt ska han få vaggvisor sjungna för sig för att han förhoppningsvis ska kunna somna lättare.
Svar på kommentarer:
Madde:
Tack för dina fina kommentarer och dina tips. Känns jätteskönt att höra hur det var från någon annan (att du kommer ihåg graviditeten så bra!) Nej sådana finurliga tips såsom att sjunga för honom har vi aldrig fått från BM, och det är sånt man vill höra! När vi satt i väntrummet igår så kom en annan BM och ropade upp en kvinna, direkt när hon ställde sig upp sa BM: "men gud vilken fin mage du har!". Då kände jag att jag nog skulle byta. Delvis för att få stöttning och raka svar på det man frågar utan ett: "det är så det ska va när man är gravid!".
Kommentarer
Trackback
