lillbebisens

Har alltid gillat att ha kontroll. Speciellt över min kropp och min omgivning. Jag trodde att min kropp var odödlig och evigt ung. att jag aldrig skulle få hängtuttar (hej, vi ligger på magen!) Trodde inte att jag skulle gå upp så mycket under graviditeten (hej 7 kilo änsålänge). Finnar som gör fula röda märken som aldrig försvinner.. Och det värsta av allt - som jag mest har fruktat - strechmarks.. Fick ett par ljusa på rumpan för en vecka sedan. Råkade titta i speglen idag och såg att de blivit argt röda samt uppkommit några till. Visst, skönt att de är på rumpan och inte magen så kan man fortfarande gå i bikini men hur sexigt är det? Hej mammapanties. och hejdå sexiga underkläder och hejdå att någonsin känna sig trygg i sin egen kropp.

Men det värsta av allt, är att allt detta hade kunnat vara normalt och kännas normalt om det inte hade funnits en massa todosaker att göra och siså många kilo ska du gå upp, såhär ska du må och såhär ska du känna inför ditt barn. m.m. Alla dessa krav och vad som är normalt.
Är problemet att ingen pratar om sina problem/fel? Är det så att alla har perfekta graviditeter? Nja, tror knappast det. Problemet är människorna, att de inte är ärliga. Vilken tur att jag är det.