lillbebisens

Lördagen.. blev inte som tänkt. Jag kom inte iväg till Göteborg. Bestämde vid klockan sju att det var alldeles för mycket begärt. Jag gick runt i flera timmar och försökte fixa mig, packa och få motivation för att åka iväg. Var helt slut i kroppen och hade ångest konstant.. Ville bara gräva ner mig.. Så, valde att inte åka iväg och valet var rätt. Trots ångest över att jag inte åkte känes det rätt för min kropp orkar verkligen inte mera.

I helgen har jag försökt att ta det lugnt men känns mig för uppjagad. Har gått mellan total orkeslöshet till fixning av lgh (när ska vi bli färdiga? ;( ) Igårkväll smög jag hem till mamma när R var på mässa. Satt och spelade kort, pysslade lite och pratade. det var skönt. Försökte få Julian att sparka till mormor, men han tvärvägrade.. skitunge.. Sen kom Richard hem med nattgäster, ett trevligt par (: Sov 4 timmar inatt. Toulouse störde sig både med oss o gästerna..

Gick upp halv sju o målade klart ramarna, diskade, städade och blev färdig med frukost lagom tills alla vaknade..

Resten av dagen har jag gått runt i en dimma. Får inte upp humöret, mår ärligt talat skit och har svårt för att le. Har känt såhär i lite mer än en vecka. När ska det ta slut? :( Magen gör ont, alla leder och ligament pressas till det yttersta. Julian sparkar fruktansvärt mycket, jag blir väldigt trött när han är så energisk. Jag sover dåligt om nätterna. har prestationsångest inför jobb och mornarna.. ja, det har vi ju pratat redan om..

Jag och R kom på att jag faktiskt aldrig har haft så mycket i mitt liv som nu. Nytt jobb (praktik) med alla dess konsekvenser, massor av nytt, massor att göra och massor av stress. samtidigt som man försöker få ihop en lgh, ett liv och att vara gravid..

Sökte precis på förlossningsdepression.. Vill ju inte tro det värsta men det var skönt att höra att mellan 10-30 % av alla gravida drabbas av det. Jag känner att jag behöver gå till MVC och prata med någon eller iallafall titta lite på Julian och ta prover för att få svar på varför jag känner den här lealösheten och totala utmattheten. Ska dit om en månad. Kan jag vänta så länge?

Svar på kommentarer:

Mimmi: Vad söt du är (: Svårt att göra det man vill just nu med en massa bollar i luften. Jag lever för datumet 18 december. Då får jag lite paus. Hälsa Max!

Jennie Adawi: Tack, vad söt du är (: