en bebis!
Torsdag 8/4 kl: 14:10
Tack för alla era lyckönskningar (: Förstår att ni suttit som på nålar, det tog ju ganska lång tid.. sen de senaste dagarna har det varit fullt upp! Vi får se hur långt detta inlägget blir.. innan lilleplutt vill ha mat.
Så, det blev alltså en bebis till slut, ingen alien, fisk eller liknande. Utan en fullt fungerande, frisk liten krabat. Helt otroligt att han kunde bakas så fint där inne och att han kom ut hel.
Jag kommer inte att skriva en hel förlossningsberättelse nu, för den blir lång! det får jag ta lite senare, när jag har tid. har dessutom inte orkat gå genom förlossningen mentalt än. Väntar gärna. försöker inte att tänka på något annat än här och nu. Men jag tar en liten snabbis :)
I måndags åkte vi in halv nio till förlossningen, fick ett piller som satte igång lite värkar och de ansåg att det var tillräckligt för att sätta dropp. Direkt när de satte droppet kom helvetet. Artificiella värkar är inget att leka med! Har ju iofs inget att jämföra med, men man säger att det är värre för kroppen. Gigantiska värkar som knappt hade paus mellan, under långa perioder försvann de inte alls. Blev tröttare och tröttare. Fick epidural, som hjälpte mot värkarna i magen men hade fortfarande RIKTIGT ont i ryggslutet. Trodde jag skulle dö vissa stunder.
Det hände inte mycket, öppnade mig sakta, väldigt sakta. De fick öka på droppet fast jag inte ville. De fick tvinga fram allt. Nu är allt som i ett sudd. Från halv två måndag eftermiddag till klockan halv tio på tisdag morgon vill jag inte ens tänka på. Hemskt upplevelse både för mig och R.
Mamma fick komma på tisdagsmorgonen för det blev för mycket. Hon och R bytte av. R och pappa gick ut och promenerade. Då började värkarna ändra form. Krystvärkar, nu? Var ju bara öppen 8 cm sist de kollade.. 40 minuter, då var Julian född. Ja då jädrar hade jag kraft och ork. R kom fem minuter innan han föddes, han fick en chock att det hade gått så snabbt. Men tur var det att han hann. Mer detaljer senare..
Sen låg vi kvar några timmar, fotade, åt och mös. Sen fick vi tyvärr bli inlagda på BB för de tyckte att Julian andades för snabbt. skitjobbigt var det att ligga där. Det var inte säkert att R fick stanna kvar, vi fick sova på var sin stensäng. Vi ville bara hem. Fast Julian mådde bra, inga problem med hans andning inte!
Så vi åkte hem igår.
Mami och papi kom igår och gjorde mat till oss.
Har knappt sovit något på fyra dygn. Känns som jag inte har tagit igen förlossningen än.
Men att vara hemma är helt underbart. Vi har en underbar son. Han sover mest hela tiden, vi ammar bra.
Vi fick åka tillbaka till Helsingborg idag och ta PKU-testet och fick lite tips om amning mm. Man oroar sig ju lite över hur mycket han får i sig, han vill inte ha så ofta. Men han har bara gått ner 200 gram, vilket är jättebra och det verkar som han är väldigt nöjd med vad han får med. (:
Finns hur mycket mer som helst att berätta, alla mysiga stunder vi haft med honom m.m. Men detta har tagit en timme att skriva, så jag får försöka fylla i lite senare..
Lägger upp lite bilder i nästa uppdatering.
Tack för alla era lyckönskningar (: Förstår att ni suttit som på nålar, det tog ju ganska lång tid.. sen de senaste dagarna har det varit fullt upp! Vi får se hur långt detta inlägget blir.. innan lilleplutt vill ha mat.
Så, det blev alltså en bebis till slut, ingen alien, fisk eller liknande. Utan en fullt fungerande, frisk liten krabat. Helt otroligt att han kunde bakas så fint där inne och att han kom ut hel.
Jag kommer inte att skriva en hel förlossningsberättelse nu, för den blir lång! det får jag ta lite senare, när jag har tid. har dessutom inte orkat gå genom förlossningen mentalt än. Väntar gärna. försöker inte att tänka på något annat än här och nu. Men jag tar en liten snabbis :)
I måndags åkte vi in halv nio till förlossningen, fick ett piller som satte igång lite värkar och de ansåg att det var tillräckligt för att sätta dropp. Direkt när de satte droppet kom helvetet. Artificiella värkar är inget att leka med! Har ju iofs inget att jämföra med, men man säger att det är värre för kroppen. Gigantiska värkar som knappt hade paus mellan, under långa perioder försvann de inte alls. Blev tröttare och tröttare. Fick epidural, som hjälpte mot värkarna i magen men hade fortfarande RIKTIGT ont i ryggslutet. Trodde jag skulle dö vissa stunder.
Det hände inte mycket, öppnade mig sakta, väldigt sakta. De fick öka på droppet fast jag inte ville. De fick tvinga fram allt. Nu är allt som i ett sudd. Från halv två måndag eftermiddag till klockan halv tio på tisdag morgon vill jag inte ens tänka på. Hemskt upplevelse både för mig och R.
Mamma fick komma på tisdagsmorgonen för det blev för mycket. Hon och R bytte av. R och pappa gick ut och promenerade. Då började värkarna ändra form. Krystvärkar, nu? Var ju bara öppen 8 cm sist de kollade.. 40 minuter, då var Julian född. Ja då jädrar hade jag kraft och ork. R kom fem minuter innan han föddes, han fick en chock att det hade gått så snabbt. Men tur var det att han hann. Mer detaljer senare..
Sen låg vi kvar några timmar, fotade, åt och mös. Sen fick vi tyvärr bli inlagda på BB för de tyckte att Julian andades för snabbt. skitjobbigt var det att ligga där. Det var inte säkert att R fick stanna kvar, vi fick sova på var sin stensäng. Vi ville bara hem. Fast Julian mådde bra, inga problem med hans andning inte!
Så vi åkte hem igår.
Mami och papi kom igår och gjorde mat till oss.
Har knappt sovit något på fyra dygn. Känns som jag inte har tagit igen förlossningen än.
Men att vara hemma är helt underbart. Vi har en underbar son. Han sover mest hela tiden, vi ammar bra.
Vi fick åka tillbaka till Helsingborg idag och ta PKU-testet och fick lite tips om amning mm. Man oroar sig ju lite över hur mycket han får i sig, han vill inte ha så ofta. Men han har bara gått ner 200 gram, vilket är jättebra och det verkar som han är väldigt nöjd med vad han får med. (:
Finns hur mycket mer som helst att berätta, alla mysiga stunder vi haft med honom m.m. Men detta har tagit en timme att skriva, så jag får försöka fylla i lite senare..
Lägger upp lite bilder i nästa uppdatering.
Kommentarer
Postat av: madelene
Stort grattis till lilleman! Känslan när man får komma hem med sin lille är underbar :-) Kan inte annat än att hålla med dig, en framtvingad förlossning är hemsk, dock tog din lång tid, det är styrka, att klara så många timmar.
Kram
Trackback
