lillbebisens

Papi, titta bort nu..

Då åkte vi iväg i morse för att göra det efterlängtade 3D ultraljudet som jag fick i julklapp av min älskade. Emmakliniken i Malmö. Rekommenderar dom starkt trots att det kostade ganska mycket. Tror att det är en privatklinik pga det otroliga servicen. Blev erbjuden kaffe, juice, frukt och godis i en mysig miljö som inte alls kändes som sjukhus.
Undersökningen tog en 20 minuter och vi fick se vår lilla älskling. Vilken otrolig upplevelse! Vi fick se hans drag och hans lilla kropp. Som faktiskt inte är så liten längre, men han låg inom alla kurvorna. Han vägde 1,5 kg och var helt perfekt. Han låg (som jag trott) fixerat, med huvudet nedåt och med kroppen till höger och fötterna till vänster. Han har mest legat så under hela graviditeten. Bebisar hittar väl sina bästa liggställningar.

Vi blev båda fascinerade över hur lik Julian är sin pappa! Helt otroligt. De tjocka läpparna och den fina, lite breda näsan. Ögonen kunde man inte se så bra men munnen, hakan och läpparna såg precis ut som pappas! När vi senare visade bilderna för R:s familj sa alla i kör: det är en lill-R!
Jag är fortfarande helt fascinerad och sådär bubblande glad över att få se vårt lilla knytte. Har valt ut några bilder (vilket var svårt, ville egentligen lägga ut allihopa!)



Här är första bilden på Julian. Han har sina pappas drag. Runt ansikte, tjocka kinder, samma form på läpparna och samma näsa (näsbilderna på 3D ul ser ofta lite breda ut fick vi veta). Här har han ena handen för ögat och armen uppdragen mot ansiktet.


Denna bilden är så söt, ser ut som han filosoferar ;) söt liten näsa och man ser dragen kring munnen så tydligt.


Här ser man handen helt perfekt, han pekar, ser ni det? Han ser lite ledsen ut med..


Här suttar vi på handen!


Helt plötsligt öppnade han munnen! Vi blev så paffa. Sån liten söt mun.


Han ser ut som R när han var bebis.. Så jäkla underbar är han. Han är precis så som jag trodde att han skulle se ut. Den finaste pojken i världen!

Och föressten, när hon hittade "paketet" som BM kallade det för fick R ett sånt fnissanfall, det var precis som en lättnandes fniss. Det kanske är nån killgrej det här, att oroa sig för att sakerna inte sitter på rätt ställe. Men det gjorde dem!

Jag kan inte beskriva känslan av dessa bilder. En sådan otrolig kärlek och lycka för att vi kommer att få en sån perfekt och söt bebis. Varje gång han sparkar där i magen nu tänker jag på hans lilla ansikte som jag snart kan stirra mig blind på. In real life.