lillbebisens

Gick runt som en irriterande hormon hela dagen. Allting kändes fel. Till slut drog jag mig upp från soffan och skurade hela badrummet där uppe. Jag visste inte att vi hade vitt kakel? ;) Sen kände jag mig ganska pigg så jag läste ett tiotal sidor i pluggeboken, skönt det med. Efter ett antal sura samtal och en förklaring på sms kom sambon hem med svansen mellan benen och försökte verkligen vara snäll. Jag gick på det så nu känns det bra ;)

Sen blev jag utbjuden på mat, på den "nya" restaurangen basilika. Jag vet att den inte är ny, men har inte tagit mig i kragen o gått dit förrän idag. Jag och mitt sällskap blev väldigt nöjda! otrolig service, god mat, thailändskt med en liten extra lyx-touch, gott kaffe efteråt. Tog en promenix hem, vilket medförde ontontont i fogarna i ryggen. Fy. När jag kom hem hade R verkligen lagt manken till det och satt igång datan till mig, värmt en lång vetekudde och håller nu på att koka te till mig. Vadan detta? Om jag inte visste bättre hade jag trott att han gjort något dumt.. Han vill väl ha en fridfull kväll ;) Så nu sitter jag med den nya vetekudden omvirad kring rygg och höfter, helt perfekt, tack mamma! och ska påbörja uppsatsen till skolan. Fick bra feedback under middagen så fick lite nya krafter att komma igång (:

Var även och hämtade ut en overall som jag beställt till Julian, en mjuk, vit en med öron på (R är inte så förtjust över öronen på alla kläder som jag är)..

För att avsluta detta inlägg så vill jag bara tacka för alla era fina kommentarer! Det är kul och viktigt att få feedback på det jag skriver, känslor och stöd. Mimmi, att du orkar fortsätta läsa, tack för dina kommentarer! Rebecca, med din senaste kommentar ser jag inte fram emot de nästkommande veckorna, ljug istället! ;) Och mami och papi, behöver nog inte påpeka något om erat ovillkorliga stöd, älskar er! Tack ni andra med ;)