lillbebisens

har fått en massa respons på varför svanskotan helt plötsligt har börjat strejka. Jag vet att det kan vara foglossning, men det känns inte riktigt samma. Har ju haft foglossning i svanken på båda fogarna (som sitter nån cm från svanskotar på varje håll) sen väldigt tidigt. Detta är något annat. Kan ju va så att lilleskutt ligger o trycker ut den på något sätt.. var hundra på det tills min käre sambo kom hem o berättade att han hört att det var ett tecken på förlossning. blaha. inte än va?

dagen har varit väldigt ömtålig o irriterande och stressande. Varit tvungen att läsa en hel bok samt skriva en sjuhelvetes diskussionuppgift med jämförning av två böcker, varav en är en 1700-talstänkare. Har nästan läst ut boken, trodde aldrig jag skulle klara det, har suttit och gråtit o tyckt synd om mig själv eftersom jag inte kunnat sitta upp. Lade mig ner på sidan o läste nån timme men de va svårt att skriva samtidigt. Är det nu man ska kalla det för målmedvetenhet?

Har bestämt mig för att hinka i mig lite kaffe (som jag nu under graviditeten helt har valt bort) för att orka skriva ihop den satans jämförelsen.

Det är full rulle här hemma, allt ska fixas samtidigt och jag är handikappad i någosånär framför mina böcker. Men Julians rum har tejpats och möblerna är borta. maten är lagad är äten, R är iväg o hämtar en diskmaskin (om den var fin). Och jag, jag har inte gjort något av det. TÄNK att saker kan hända här hemma utan min inblandning...

 tack för era fina kommentarer!