lillbebisens

Bebisen:
Större och större
Nu samlar barnet näring som behövs under förlossningen. Hon eller han drar in fostervatten i lungorna och pressar ut det igen, om och om igen. Det sista av det här vattnet pressas ut vid förlossningen.

Mamman:
Dags att ladda med kolhydrater.
Du känner förmodligen värkar oftare och starkare. Det är ingenting att oroa dig över. Se det som en väckarklocka: Nu är det dags att ladda med kolhydrater, som pasta och bröd.
När förlossningen börjar kommer du att bränna cirka 500 kalorier i timmen. Att föda barn är som att springa ett maraton, och det är bra om du är förberedd. Vila mycket, ät ordentligt och ladda upp med kolhydrater så går det bättre.

Idag går vi in i vecka 36!

Barnet:
Precis som en nyfödd
I den här veckan har ditt barn nästan helt växt i sin skrynkliga hud. Huden är jämn och fin eftersom fettet under huden nu är fullt utvecklat. Ansiktet är lite rundare och huvudets diameter är 90 millimeter.
Barnet kan få hicka då och då. Det beror på all andningsträning som pågår som en förberedelse för livet utanför magen.
Nu kan ditt barn göra allt som en nyfödd kan.
Hon eller han har sjunkit ned ännu längre i ditt bäcken. De flesta barn ligger med huvudet nedåt. Bara ett fåtal ligger med rumpan först. Om så är fallet är det nu dags att försöka vända barnet.

Mamman:
Bara en månad kvar!
Din livmoder når förmodligen upp till revbenen.
Runt vecka 32–34 kommer din barnmorska eller läkare att känna på magen för att avgöra hur barnet ligger därinne. Det här kan ha ändrats många gånger under graviditeten. Vid vecka 34–36 lägger sig barnet vanligtvis i rätt läge och håller sig där.
Har du sett om din mage har sjunkit något? Har magen blivit lägre? Du kanske får lite lättare att andas.
Även om det är lättare att andas är det inte ovanligt att du känner dig lite ledsen och irriterad nu. Du sover förmodligen dåligt, har ont i ryggen, känner dig stor, blir andfådd av ingenting och svettas mer än vanligt. Allt det här är normalt, även om det inte är någon direkt tröst. Nu pratar vi om något gladare i stället. Hur vet man att förlossningen har börjat?
Du har kanske redan har känt av förvärkarna? (Riktiga värkar kommer mer regelbundet och blir starkare och starkare med tiden. Riktiga värkar kan inte vilas bort. De slutar inte.) Ett första tecken kan vara att du ser slemproppen, som består av geléliknande slem som har täckt livmoderhalsen under de senaste nio månaderna. Det kan fortfarande dröja innan förlossningen börjar – men det är ett tecken.

Oss:
Julian har alltid hicka, hela magen hoppar.
Han har sjunkit i magen och ligger gärna o trycker nedåt mot tappen, detta speciellt under sammandragningar/förvärkar. För nu börjar de verkligen komma, de känns med.
Han ligger i rätt läge dvs med huvud ner och har gjort i mer än en månad.
Magen har sjunkit, naveln sitter på halva magen nu.
MEN slemproppen har inte gått och inte vattnet heller (även om jag trodde det i förrgår).

Jag tror att alla gravida kommer till den punkten som jag känner att jag kommit till. Jag vet att det ändå är några veckor kvar till beräknad förlossning men har hela tiden trott att jag skulle föda för tidigt så antagligen har denna känslan kommit tidigare till mig.
Jag känner mig verkligen redo för förlossningen nu, inte på något fel sätt, att man är trött på magen eller har dåligt tålamod (för visst har jag det med, men detta är annorlunda). Jag känner ingen skräck inför det som komma skall, trots att det kommer att vara en oerhörd smärta och något som jag inte kan kontrollera. Jag är inte rädd för smärtan eller alla de saker som kan hända mig (bristningar, att inte orka, etc) utan mer vilken stor och omvälvande sak det är för Julian. Känner mer oro inför att han ska klara det, komma hel ut och vara frisk.
Jag ser fram emot förlossningen något så otroligt, det är något som jag ska prova för första gången och kommer kanske aldrig vara med om det igen, tycker det är så spännande!
Även om det är en smärta, är den övergående och leder till något bra, som skiljer sig från annan smärta.
Jag känner mig verkligen redo, går varje dag och väntar och väntar på att något ska hända. Det ska bli så spännande att få träffa den lille krabaten som är halva mig, halva R. Och kanske först då, förstå, vad som verkligen har hänt i mig mage, att en liten människa faktiskt har vuxit inom mig, det är en otrolig grej, för det första att våra kroppar kunde bilda en blandning och sen att min kropp kunde karva en liten människa under nio månader. Fascinerande.
Så jag är inte alls rädd, jag ser fram emot det och vill att det ska hända snart

Nu går vi in i vecka 35!

Bebisen:
Medelvikten är 2.5 kg och längden 46 cm. Längden på lårbenet är 66 mm. Huden är täckt av ett tjockt lager fosterfett, vernix, som skyddar huden i fostervattnet. Navelsträngen är nästan en halv meter lång. Den är snurrad som en telefonsladd, elastisk och stark. Den allra sista delen av graviditeten närmar sig. Hos förstföderskan har barnet oftast lagt sig med huvudet fixerat ner i bäckenet. Det kan vara en av anledningarna till att det inte rör sig på samma sätt som tidigare. Det har inte längre samma svängrum. Barnet ökar i vikt med mellan 25 och 30 gram per dag och det börjar bli rejält trångt. Det räcker med att du känner liv varje dag. Många tycker att barnet har mer bestämda perioder, vanligen kvällstid, när det är som livligast.

Mamman:
Du kan känna dig trött och ha ont i både rygg och bäcken. Magen börjar bli stor och tung. Det är inte så konstigt om du känner dig obekväm. Kanske oroar du dig för att du gått upp mycket i vikt.

Idag går vi in i vecka 34!

Barnet:
Ca 2-2.4 kg tung och omkring 42 cm lång. Foten är 6-7 cm. Det finns 1 liter fostervatten i hinnsäcken. Barnet reagerar på mammas och pappas röster. Sugreflexen är tydlig, en del barn suger på tummen. Ögonens pupiller kan vidgas och dras samman. En del forskare menar att barnet redan nu har en förmåga att fokusera blicken. Det skiljer på ljus och mörker och uppfattar därmed dag och natt.

Mamman:
Nu är magen så stor att din navel kanske buktar ut i stället för in. En del kvinnor har fått en brun pigmentrand, linea nigra, mitt på magen från naveln och ner till blygdbenet. Den bleknar efter förlossningen och försvinner i de flesta fall helt